1

www.ostkaka.com/default.asp

Oscar på väg till ett Halloween party

Sedan hände det som har följt oss men mest Emily hela hösten.
Emily dansa sitt knä ur led på danslektionen på Step in i Tyresö.
Det blev ambulans och operation.
Det har varit jobbigt för Emily eftersom dansen är hennes liv.
Hon fick vara hemma några dagar sedan fick hon skoltaxi.
Det känns svårt men vi försökte peppa henne så myckat som vi bara kunde.
Men för henne var det mycket, skolan skulle skötas som vanligtt och sjukgymnastiken tog tid.

Det var också svårt att klara sig själv ibland och kompisarna fanns där men ibland förstod de inte att de var ju så viktiga.De var också jobbigt att be om hjälp hela tiden,man vill ju klara sig själv.
Att känna sig annurlunda fick hon känna på och att inte passa in i alla lägen.

Nu har Emily inga kryckor längre men dansa har hon inte fått göra sedan i september och det har varit jobbit.
Hon har ändå varit på näst intill alla dans lektioner för att inte missa något.
Jobbigast var nog ändå när det var julshow på kulturama och du enbart kunde delta i sång numret.
Emily du är jätte duktig och vi håller tummarna för att du ska få dansa snart igen.

Gustav hade varit skadad iomgångar av både fotbboll och annan lek.
Han kom som tur med ialla fall på sin klass resa till Ängsholmen som de jobbat med i flera år att samla in pengar till.
Han fick ta med sig kryckorna och allt gick bra till slut.

Den här helgen blev vi påkörda av en moppe som hade sina ögon över allt utom i den färdriktning de körde i.
Vi stod stil i en körsning för att sedan svänga vänster.
Eftersom de två mopparna kom körande i bredd hade de ingen chans att när det körde in i oss.....de tittade inte framåt.
Flickan som satt bak flög av och gjode illa sin i höften och benet.
Jag ringde 112 och både polis,ambulans och brandkår kom till platsen.
Det var en jobbig upplevelse,vi hade inte gjort något fel men det var otur för flickan.
Vet ej hur det gick med henne och det tänker jag på i bland.
Men jag pratade med henne innan hon åkte väg i ambulansen så jag tror inte det var så allvaligt men kanske något benbrott.

Det jag vet är i allafalla att den är slut och att jag inte har bloggat någon gång.
Jag ska försöka att minnas vad som hänt och skiva om det som kan ha något intresse.
Jag tror att jag börjar i slutet av augusti det var en helt vanlig dag och jag hade arbetat och var trött.
Med som alla dagar måste det ju bli en middag.
Planen var WOK.
Tog fram allt som jag skulle ha och satte på woken med olja......men titta där har ju lokaltidningen kommit och låg på köksbordet.

Utan och tänka så sätter jag mig vid bordet och börja läsa.

Jag vet inte vad det är som får mig att slita mig från tidningen,men när jag vänder mig om är det höga eldslågor från spisen.........allt går så fort att jag i dag knapp inte vet i vilken ordning jag gjorde allt.
Men Lasse var som tur hemma och och vi fick ut woken i trädgården samt brandlarmet som tjöt så det inte gick att tänka samt telefonen som börja ringa från larmcentralen.
Jag minns att de frågade om branden var under kontroll?
Jag svarade att den är i trädgården.
Brinner det ute frågar de då....nej vi har fått ut woken och den är släckt.
Det värsta var all rök och brandlarmet som tjöt,slutade inte förrän all rök var borta.
Vilken tur jag hade haft.det tog lång tid innan vi wokade igen.

Hans Paulinder, även kallad Palle, var född i Stockholm. Efter polisskolan som han lämnade 1965 kom han till Säkerhetsavdelningen 1974 men när arbetskamraten Stig Bergling avslöjades som sovjetisk spion blev det nödvändigt för alla tidigare kolleger att tilldelas andra arbetsuppgifter.

Hans Paulinder gavs 1979 förtroendet att bli livvakt åt den kungliga familjen i ett skede då den unga kungafamiljen växte. Till de självklara uppgifterna hörde att svara för de kungligas säkerhet under Eriksgator och vid statsbesök utomlands samt då utländska statsöverhuvuden besökte Sverige. Inte minst de kungliga barnen behövde beskydd och hjälp med alla dagliga förehavanden vare sig det gällde att lära sig cykla eller att åka skidor.

Efter åtta år, nära den kungliga familjen, befordrades han till kommissarie och tjänstgjorde under åren 1987 – 89 vid Säkerhetspolisens nya ledningscentral. 1989 tillträdde han som ställföreträdande chef för den nybildade Personskyddsroteln och 1995 blev han dess chef. År 2000 blev han Säpos chef i Malmö och fyra år senare tillträdde han motsvarande tjänst i Göteborg. Hans ambition var under dessa år att – i samförstånd med den centrala ledningen - öppna upp Säpos verksamhet mot massmedia och allmänhet. De hot som allt oftare kom att riktas mot lokala politiker var ett bekymmer som han mer och mer kom att brottas med.

Palles stora intresse under alla år har varit idrott i olika former. Under sina år på Ekerö handlade det om bandy och fotboll i Skå IF. Senare kom golfen att bli den dominerande sporten.

För snart fem år sedan drabbades Hans Paulinder av cancer men ända till för några månader sedan var han aktiv golfare och deltog så sent som i april i en golfresa till Dubai.

Palles många såväl arbetskamrater som idrottsvänner sörjer och saknar en god kamrat. Kamraterna i golfgänget O-touren kan glädja sig åt att han kort före sin bortgång i sin hand fick sin färdigställda bok med den självskrivna titeln "Livvakten – mina år med kungafamiljen och den övriga statsledningen".

Vi är många som deltar i hans familjs stora sorg och saknad.

Här kommer ett boktips från mig.
Helt underbara böcker att drömma sig in i på en solstol en sommar dag.

         

Nu har författaren :

Geraldine O'Neill

Kommit ut med en ny bok,jag måste nog köpa den i morgon

Vad tiden går fort i bland............nu ä det mindre än 3 veckor till att vi åker.
Förra veckan vet jag inte vad den tog vägen men fort gick den.
Jag var med Emily en dag till tandis för att träffa en tand specilalist=bettskena.
Det blir bra får vi hoppas,hon ska ha den när hon sover för att den förhoppningsvis
 ska göra så att hennes käkar ska bli bättre och inte göra ont.
Sedan var det föräldramöte i Gustavs klass.Vi blev inte klara med alla
frågor så det kommer bli ett möte till.
Mamma snacket ute på skolgården var ur trevligt som en riktig tjejträff.

Tordag var det klädparty,det var lite trevligt.
Fick ju träffa Anette,det var länge sedan.
Men snart kommer vi ses varje dag i Thailand.......det ska bli så roligt o härligt.

Sedan har vi veckans solstråle.
Engla  hon är helt underbar.
Hon går om kring här hemma med sin tratt och verkar ändå var nöjd.
Lite jobbigt tycker hon nog det är att inte kunna tvätta sig.

Engla var en sällskaplig katt innan vi kastrera henne men nu är hon det ännu mer.
Hon är så gosig och vill gärna ligga nära nu.
Soffan har inte varit hennes favorit plats tidigare men nu.
Är det så att vi sitter där så är hon också där.
Så jag säger det  till dig,
- Jenny vi ångrar oss inte att vi har kastrerat henne.

Nu gör vi oss redo för nästa vecka.......







 

Vi har haft sportlov den här veckan.
Det har varit skönt för Emily och Gustav att få ta dagen som den kommer.
Vara uppe lite längre på kvällarna samt sova till lunch......(ha ha)
Det verkar i allafall vara nöja med veckan har varit med kompisar och haft ledigt från läxor.

Tisdagen var en jobbig dag.
Vi skulle lämna Engla hos doktorn mellan kl 8-8,30.
Det var inte alls behagligt att sitta i deras väntrum och veta att snart måste jag lämna min bebis till dem.
Det var inte alls så att jag inte litade på dem men tänk er själva att lämna i från er lilla älskling.

Det var jobbigt att sedan åka till jobbet och försöka få något gjort utan att tänka på Engla.
Barnen hade det nästan jobbigare som var hemma utan Engla.

Vi hämtade henne efter halv sju på kvällen och det var med lite oro som vi kom in på
djurkliniken.
I vilket skick skulle hon vara.
Hon har ju kastrerat sig=operation.

Men det kändes bra när hon blev levererad i sin bur och tittade på oss med stora blå ögon.
Hon såg glad ut och se oss.
Vilken tur.Jag måste erkänna att jag under dagen tänkt tanken.
"Vad har vi gjort ,vad det rätt att kastrera henne?
Men nu känns det bra och rätt,ingen återvändo.

Hon var lite vinglig när hon gick ut buren när vi kom hem.
Lite tröttare en vanligt men mycket piggare en jag hade förväntat mig.

Jag var hemma hos henne på onsdagen men hon var jätte pigg.
Men så kom det ett litet bakslag.
Eftersom hon var sydd med ståltråd behöver det ingen tratt sa de.

Nä hä,.Men heter man Engla så är man en väldigt smart katt.
Så hon hörjade dra i ståltråden på magen.
Inte bra .
Så nu har det tratt som gäller.....tyvärr Engla.

Resten av veckan har det bara rullat på.
Och nu är helgen snart slut också men den har varit lugn och skön.
Vi var hos några kompisar och fika på lördagen det var trevligt.

Nu är det 27 dagar till vi åker till Thailand.
Kolera vacc.är  nu fixat och klart.


Foto:Emily